Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Vardag’ Category

Stormen

Det stormade härom dagen, eller blåste hårt i vilket fall. Fönsterrutorna skallrade och Gusten hoppade upp på bordet och tittade hukande ut på snön som föll (Gusten är katten. Inte mannen!).

Jag kom att tänka på ett snöoväder och en snöstorm jag genomlevde uppe i hälsingland i slutet av 50-talet. Mamma och jag gick på en skogsväg som nästan suddats ut av den drivande snön. Vi pulsade genom snömassorna och det stack som nålar i ansiktet. Tårarna rann. Men vi hade bråttom, och vi garvade.

Vi hade en svag aning om var vi var, men just då såg vi bara den rykande snön. Mamma stannade och ville röka, hon behärskade konsten att alltid kunna tända en cigarett – även i sånt här väder – med tändstickor.

Jag kan det också; man slickar på stickan – tänder den och gör blixtsnabbt en totalt vindtät “lykta” av handen . Det tar tre sekunder för svavlet att fräsande flamma upp, och det är den fördröjningen man utnyttjar. Sen röker man med handen kupad över cigaretten. Vantar går ju inte att ha på sig. Det blir kallt! – men man får ju offra sig!

Vi var ute och liftade och hade blivit avsläppt på ett eländigt ställe. Ingen bil hade åkt förbi på länge och vi gick som två märlor genom stormen. Eller ostkrokar… Dock med glada munnar – vi SKULLE komma fram i tid.

Tre mil till biografen där ELVISFILMEN gick. Det känds som vi var på väg till en riktig date. Bor man på en liten ort och inte har bil, men en väldig vilja, så gör man som vi gjorde, och det här var inte första gången.

Mormor hade sagt – A-a-men, nä-ä-men förbaskade ungar, håll er hemma. Vad skall ni ut i det här eländet och göra? vilket naturligtvis hade hjälpt föga.

Det började mörkna, men vi gick och gick… När vi till slut nådde biografen, och jag slunkit in gömd bakom mamma, var lyckan fullständig. Jag hade ansträngt mig för att se ut som 15 år, men var det inte på långa vägar. Jag var en spindelsmal unge med anorakshuvan uppfälld och halsduken knuten över den rinnande näsan. Förmodligen såg man inte VAD jag var för nånting överhuvudtaget, men mamma var väldigt iögonfallande så det var säkert henne man såg.

Väl sittande i bänkraden på den lilla bybiografen sa mamma:

– Tack gode Gud! Grisen! (det var mammas namn på mig), – Nu… NU skall du få se! Plufse! (mammas namn på Elvis), – Ååh, åh vad jag är glad att vi tog oss hit! Här, skall du ha ett tuggummi?

Hon gillade PK. Inte toy. Var det högst fyra bitar i ett litet paket? Man tuggade läääääänge på dem. La ut dem om man åt nåt annat – och så in med dem igen!

Medans vi tuggade gick ridån upp. Elvis – vilken snubbe! Jag SKA till Amerika!

Så småningom tog mig till ”Amerika”, Graceland och strödde ut en lock av mammas kopparröda hår i hans trädgård. Då var han död – ”Plufse”, och så  även drottningen av det gnistrande röda håret – min mamma.

 

Nu sitter jag här och tittar ut tillsammans med katten. Det blåser ute  och jag är inne, det är väl den stora skillnaden. Nu håller man sig undan. DÅ sökte man äventyret!

Read Full Post »

På bio på 50-talet

Jag såg just en film med Errol Flynn på TV 1000 Classic, tittade lite förstrött på den medan jag jobbade. Plötsligt började jag känna igen vissa saker, mer som en känsla än som konkreta scener.

Undrar om den inte spelades in på 40-talet. Den var i svartvitt i allafall, och hjälten var en smula lik Ledin, fast i page och sammetskläder, och andligen var det ingen “Sensuella Isabella”-feeling. Jo, han var snygg! Åtminståne tyckte jag det när jag var liten – typ 7 år.

Jag dyrkade John Derek också efter att ha sett “svarta örnen”. Då var jag riktigt liten! Filmen kom 1951. Mamma lyckades alltid mygla in mig i biografen. Folkets hus i Iggesund. Där var det matiné varje söndag klockan 15:00. Den kostade 75 öre. Fick man en krona, så hade man 25 öre över och det räckte till mycket godis. Det fanns t.ex ettöresgodis. En tablettask kostade från 15 till 25 öre. Hade man tur var det Kalle Anka till förspel. Då skrek och jublade alla ungarna.

När filmen var slut var alla glada utom jag. Jag var på ett hopplöst trist humör. Hur kul var det att vakna upp ur drömmen och befinna sig där jag var? Var fanns de vackra kvinnorna i släpande sammetsklänningar och tylleffekter? Sjörövarna? De vackra och romantiska vyerna?

Ute tutade fabriken och luktade som den brukade. Gubbarna hade sina vegamössor och damerna sina lönpöschor! Mössor av fårpäls eller liknande som såg ut som pölsa. Pölsa i lönn – förklädd! Uttalades LÖÖNPÖSCHA. – Var har jag gjort av min LÖÖNPÖSCHA,  brukade mormor säga. Nå, inga hattar med plymer på herrarna och inger flor på damerna. Så jag var sur.

Fick såsmåningom bioförbud. – Ungen blir som förbytt, sa mormor. Jag fick nöja mig med söndagsskolan där August, tant Jenny och tant Frideborg undervisade. – Köm ihög va ni har löfta Gud, sa August, varpå vi svarade högt: – Att vara snälla!

Ja, Gud och Jesus fick man ju inte se heller, men det var bilder av dem i “Lillklassen” och “Barnens vän” de små tidningarna man fick med sig hem efter att söndagsskolan var slut. Då började kyrkan. Och där satt man som tända ljus och vågade inte röra en fena. Sen var det kyrkkaffe. Och nån matiné blev det ju inte för den obstinate ungen.

0902111

Jag gjorde senare en deal – om jag gick i söndagsskolan och sen i kyrkan, där jag även uppträdde och sjöng, då skulle jag få gå på matiné också. Jag fick lova att inte bli som förbytt efteråt, och det höll ganska bra!

Read Full Post »

Py, var är du?!

Några har undrat!

 Ja? HÄR! =O)

Jag har haft lite lugn och ro över jul och nyår tillsammans med bland annat dotter och mina fina barnbarn. Jätteroligt har det varit! Efter det har jag gjort 7 nya låtar och texter som jag spelat in. De skall vara till en TV-serie som ska gå i SVT till hösten och som börjar spelas in nästa månad så jag har varit tvungen att jobba på, men nu är det i princip klart för min del. Jag kan inte skriva mer om det just nu utan det får tala för sig själv sedan.

Jag har även jobbat med en norsk jättegullig kvinnlig artist – Anne Vada, och gjort en text till en nyskriven låt av Rolf Løvland – han som startade “Secret Garden” och som bland annat skrev ”You raise me up”, om ni minns den? I allafall är nya låten en riktigt fin sak, ni kommer säkert att gilla den. Kommer också ut i höst tror jag.

Jag har även kollat av översättningar av “Gabriellas sång” på en massa olika språk. Sånt tar tid, det skall översättas tillbaka till engelska, och en del länder gör det svårt för sig där. Eller rättare sagt kanske inte kan det engelska språket så bra, vilket medför att deras översättningar tyvärr förminskas på vägen. “Gabriellas sång”sjungs nu i stora delar av världen. Folk verkar älska text och musik. Roligt!

Då kommer jag såklart till frågan om Py, Dan och Raj Montanas eventuella ”återförening” som ju Dan glatt gått ut medbåde turne och ”ny skiva”. Personligen tycker jag inte om att prata om grejer som inte är 100% spikade. Det blir bara ledsamt för de som eventuellt engagerar sig, om det sen inte blir av och då är det bara ha-ha-ha-arna som blir skadeglada… ni hajjar!? Dom sticker alltid upp sina ormhuvuden om dom får tillfälle till det.

Hur som helst – jo, vi har fått en förfrågan från Live Nation (f.d. Ema Telstar) om ett antal festivalspelningar och jag har, tills vidare, vikt undan en mindre period kring Augusti från kyrkokonserterna OM något skulle bli av. Det har inte varit lätt att vika undan datum eftersom förfrågningarna om kyrkokonserter varit många.

Nåväl, OM vi skall spela med Raj Montana är det en del som måste klaffa, framförallt ska arrangörerna vilja ha oss. Men visst vore det roligt, som en klassträff ungefär. Jag gillar alla i bandet och har ju dessutom känt dem i 30 år.

Något nytt album med Py/Raj Montana är dock inte aktuellt, däremot har jag funderat lite på en kommande samlingsplatta. Det har ju varit på gång ett tag, men sedan blev det ett nytt album istället. ”Sånger Från Jorden Till Himmelen” som många av er kanske redan vet?

Nu skall jag framförallt koncentrera mig på vårens och sommarens långa och fullbokade kyrkoturné som jag och Rune har framför oss och som vi självklart vill göra så bra som möjligt. Titta på min turnéplan! Ska även skriva/arrangera/repetera nya låtar. Jag har fått ihop en hel del, och så har Micke kläckt en del spännande och intressanta ideer kring ett nytt album.

0902092
Repetitioner och inspelning i Göteborg

 

Hösten och vinterns konsertturne har vi inte lagt upp ännu för vi håller fortfarande på och pusslar med dagar. Jobbar man med stora körer som vi gör måste datumen passa alla, men jag tycker att vi lyckats bra såhär långt.

 

Vad händer mer?

Min sida på Myspace är uppdaterad, och på Facebook försöker jag i mån av tid besvara så många fansmail som möjligt, och jo – igår var en trevlig och duktig snickare här. Jag måste få till bland annat mitt staket eftersom det fallit ihop bit för bit. De stora stolparna har blivit fuktskadade. Det är inte särskilt gammalt heller. GRÄM! Nu skall det i allafall göras. Grannarna har säkert retat sig på eländet, och det skall de ju inte behöva göra. Sen vill jag eventuellt bygga ut huset lite, och reparera en del skador. Jag har bara haft så mycket att göra, men nu skall det bli Fiiiiint till den annalkande våren!

0902091

Nu ska jag vila framför brasan med Gusten i famnen!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Bilder jul och nyår

I julklapp fick jag ju bland annat en kamera och en ny Mac. Nu har jag börjat komma igång med dom båda och därför blir det nog lite mer bilder här i min blogg så småningom.

Det första man gör med en ny kamera är givetvis att fotografera;

0901165
Sig själv!

Julen firade jag tillsammans med min dotter och mina barnbarn, här är lite julbilder;

0901164
Äwe, Otto och Harry!

0901161
Julbord!

0901162
Julbord igen!

0901163
Julklappar!


Nyårsafton och konserten i Skara domkyrka;

0901166
Ganska roliga hotelrum – etage med sovloft

0901167
Precis innan konserten, kyrkan sett från ”merchandise-platsen”. Fullsatt!

0901168
Rune samlad precis innan konserten!

0901169
Kram och blommor efter konserten! (Den har jag inte tagit själv som ni kanske förstår)

 

Nu väntar ett spännnande 2009, och det kommer mer bilder här i bloggen!

Read Full Post »

Blogpladder!

Hej alla glada och snälla! Alla andra också! Hoppas det här nya året kommer att bli bra!

Vad vet man? Man får bara göra sitt bästa, och resten händer väl ändå. Det bästa är väl att önska alla ett bra liv, och att inte behöva påverkas av skitsnack, elakheter, avundsjuka från de som inte vet bättre. Läser en hel del på nätet, och blir nästan beklämd av hur mycket tid man ägnar åt att dissa andra. Varför inte ta den tiden till att skriva nåt bra, göra en låt, måla en tavla eller göra nåt annat som man kan bli glad åt. Har man levt ett tag, vill man inte slänga bort tiden på en massa skit. Jag har bestämt mig för att prioritera hårdare nu! Först familjen. Den är viktigast.

Jag gjorde en nyårskonsert i Skara domkyrka nu senast. Många vänner kom, tex Cath som fick jag också en fin present av! Micke och Nath fick jag åxå försenade julklappar av – vacker ring med gnistrande sten i eldfärg. Orangeröd. Liten fin kattbok. En spännande doftande skrubbcreme i fin glaskruka. Han jobbade hårt åxå – som vanligt.

Tack Äwe, Petter Otto och Harry för att ni kom.Det är så roligt när familjen kommer! Och vilken fin klänning Äwwe hade! Hon såg ut som en medeltidsdrottning! Och alla ni som kommer på konsert efter konsert. Jag börjar att känna igen er! Tur att jag skriver nya låtar hela tiden så ni får lite omväxling! Fortsätt att komma.

Sist var det som sagt krångel med ljudanläggningen! Efter en noggrann soundcheck började konserten med att mickarna inte fungerade! Man kan undra varför! Efter två låtar blev det emellertid ljud. Men det sprakade. Det blev I allafall bättre och bättre. Tur! Tur att Micke var med och gjorde ett snabbingripande (executive decision som han kallar det) när ljudteknikern kliade sig i huvudet. Kyrkan var full med folk, och jag vill alltid att det skall vara 100% upplevelse för de som kommer. De är de värda.

Det var en stor och vacker kyrka! Mina småpojkar tyckte det var spännande med kryptan som man kunde gå ner i. Där låg en gammal biskop på omkring 1000 årgammal begravd. Han var säkert en klok människa när han levde som många hade respekt för. Får man I allafall hoppas!

Så här står det i Skara kyrkas information på nätet om kryptan:

Kryptan Medeltidskryptan i Skara är unik. Efter att ha varit begravd i stenmassor sedan 1200-talet upptäcktes den 1949. Under renoveringen 1999 fann man dessutom stenrester som är äldre än 1100-talets kyrka. Med andra ord är det stenar från den första stenkyrkan på platsen som hittats. Kanske var detta biskop Adalvards kyrka.

I kryptan förvarades dyrbara reliker. Den användes också som gravrum för biskopar. Kryptan kom till på 1100-talet, men den förstördes redan på 1200-talet då domkyrkan fick ett nytt och större kor. Relikerna förvarades istället vid altaret och kryptan låg gömd i cirka 700 år.

Kryptan stod i förbindelse med kyrkan ovanpå via trappor. Mellan trapporna fanns en kammare med särskild ingång. I kammaren förvarades sannolikt relikerna.

I kryptan fann man även en grav från 1100-talet med ett skelett i. I samma grav fanns också ett nattvardskärl i silver: en kalk och en patén. Kalken kallas Sunekalken eftersom det står ”Sune gjorde mig” på latin på dess nedre del.

Kryptan har efter den senaste ombyggnaden av domkyrkan fått en ny inramning med det slagna kryssvalvet. De murar som funnits på platsen står som de hittades.

Så, där får man ett litet perspektiv på tiden! Tänk om man varit begravd (och oupptäckt) i omkring 1000 år, och får som bonus ytterligare en dag i livet efter 10 sekel i jorden! Vad tror du man gör då? Tittar och begrundar tillvaron kanske? Lär sig att gå in på nätet, och kastar sig in I skitsnack och fåniga debatter om omoderna kläder, eller vem som gör vad i salonger eller sovrum? Ja, det beror nog på vem som fick bonusen! Skulle man irra omkring och leta anförvanter? Kanske. Eller försöka hitta ärkefienden för att om möjligt förstöra ryktet för densamma? De gamla benknotorna!?

“Dessa uttorkade benknotor tillhörde en man som absolut inte kunde sjunga, men som med hög röst förargade församlingen vid högmässor och andakter med sitt oblyga oljud. Därtill klädde han sig fåfängt, med till nesa för honom själv, utomordentligt dålig smak och fason. Han förgiftade även omgivningen gruveligt, med sin av döden svavelosande dåliga andedräkt, då han hade för vana att bruka tobak, som han försåg sig med genom att för inköpandet tillskansa sig pengar ut kyrkokassan.

Inget vittne har härom kunnat uttala sig, men då personen kommer från fattiga (och lösaktiga) familjeförhållanden, torde saken helt utan tvivel vara på ovan beskrivna sätt. NN har dock en förunderlig dragningskraft på dumma kvinnor, som kanhända inte är så nogräknade. De komma som en fårskock till hans enfaldiga predikningar och tycks bli vederkvickta därav – även om hans långa haranger äro fattiga på tänkvärt innehåll. Förutom detta har han ett utseende som inte ens en huld moder skulle kalla för manligt eller trevligt”

Vid gåsfjädern anno 1000
Krumelurus illVille Konspiratus den store

 

Jag har köpt en ny kamera som jag börjat använda. Jag lär mig den just nu! Jag kommer att visa lite bilder jag tagit med den. Sen skall jag köpa en ny mick som jag kan ta med mig på spelningarna. Alltså konserterna i kyrkorna. De har ju alla ett färdigt högtalarsystem, som man inte kan göra något åt. Men mickar kan man göra något åt. Högtalarna sitter högt uppe i taket, och är som de är. Små och diskreta för att inte förstöra intrycket av det vackra rummet. Alternativet är att sjunga med tordönsröst så man täcker in hela kyrkan, som i vissa fall är enormt stor. Eller gå över till gregoriansk sång kanske. Det borde funka. Jag kan sjunga långsamma och höga toner, sammanfogade så att efterklangen bildar akord. Med få, men viktiga ord. Jag undrar.

Man kan i allafall inte sjunga i vackrare lokaler. Och jag har sett många. Eftersom jag spelat i hela Sverige under många år, i England, Norge, Danmark, Finland, ja stora delar av Europa, Afrika också – så vet jag vad jag talar om. Jag började turnéra när jag var ett barn – och är nu 60 år. Jag har sett en del!

Kyrkorna är bäst, vackrast. Ljudmässigt, alltid en överraskning. Kyrkobesökaren lyssnar också. Det glädjer mig. På diskon eller rockställen lyssnar man också. Men inte hela publiken. Där är det andra kriterier som gäller. Wö-ö-ö-öö! Har ni hört den!? Det har jag. “Visa pattarna! Visa pattarna!” Har ni hört den då? Eller spela“Who the fuck is Alice”! Spela Hönan Agda! Fick David Carlson(gitarrist f.d.Montana) höra under sina år som trubadur ( som snart blev trubamoll!) -på finlandsbåtar och pubar. Det var bara att leende bita ihop!

Jag minns själv ett tillfälle på 70-talet då jag hade ett hyfsat band som skulle spela i Finland. Där ville man avkräva mig att bara spela tango. OBS! Jag hade ett rockband! Publiken, lätt berusad (underdrift!) buade och råmade för att vi inte nämnda musiksort. Jag sa okay det här är en tango! Spelade Joni Mitchells “Carey”. Dansgolvet blev fullt! Efter mer än halva låten upptäckte församlingen att det INTE var en tango – och råmandet upptogs med förnyad och tilltagande styrka. Vi avvek. T.o.m restaurangägarna bad om ursäkt å sin publiks vägnar. De skämdes.

Kanske man blir förhärdad, eller likgiltig? Nej – hittar andra vägar! Hittar sin målgrupp som man brukar saga i den här branschen. Man ANAR att andra vill höra vad man har att saga. Dom finns. Man hittar tillslut alltid varandra. Oavsett vad tidningar skriver. Folk undrar…

“Har du lagt av?” Hörde jag förr. Nej jag har skrivit hits åt Körberg, Nordman, Helene Sjöhoml bla bla bla. “VA!!!! Har DU skrivit den!??? Det viste jag inte! Jag trodde den var HAN som gjort de”…osv. Man tröttnar på att fronta ibland. Jag har då velat ligga bakom musiken och texterna. Ta en paus från cirkusen. INGEN som inte varit med om den – vet hur det är. Det enda som drivit mig vidare är kärlek till musiken och ordet. Även sången! Jo, jag är en bra sångerska, även om en del skribenter har gjort gällande att jag varit kass. Jag har varit tillfälligt kass i rösten. Men det är en annan sak. Gör några spelningar, typ 100 på raken, i en förödande ljudvolym, så märker du själv att stämbanden tar stryk. Gör hundra pass på raken på ett gym. Tror du att det känns? Förmodligen. Efter några maratonlopp kanske det blir skador. Då finns det idrottsläkare. I rockbranschen kallas det sällan på läkare. I det här yrket är en massa människor beroende av att du ändå står där på scenen. Det gäller deras försörjning. Då står man där och försöker göra sitt bästa. i 40 graders feber ibland. När man nyss begravt sin mamma eller nån annan kär person. Och man är tvungen att stå ut med:”Visa pattarna!” och ö-öh-öh-öö! Varför? Det förväntas av dig. Och då har det ibland varit skönt med en paus, och istället lugnare att skriva till andra.

Jag har stått nyopererad på scenen ochså. Efter en operation blev jag förbjuden av min läkare att uppträda. Han ville inte ha mitt liv (eller död) på sitt samvete. Så han vägrade att skriva ut mig. Jag var såklart bedrövad! Fattar du varför jag sjunger i kyrkor nu? Många har frågat! Och JO! Visst kan jag tänka mig att stå framför ett band på en rockscen och sjunga också. Men inte i vilka sammanhang som helst. Jag vill ju helst få ut något själv också! Eller..?

Jag skriver just nu låtar till en tv-serie. Det är intressant och roligt. Spännande. Och så har jag inte gjort det förut. Det är alltid ett plus. Nya grejer:Toppen! Man får inte tråka ut sig. Jag gör nya låtar till mig själv också. Funderar lite på konceptet till min nästa platta. Micke har kommit med lite förslag och ganska kluriga sådana. Få se om jag överlever året bara. Jo, jag är – mig veterligt, frisk, nyfiken och inspirerad. Ännu! Bara en sån sak! Jag vill tacka alla som fyllt kyrkorna i år. Alla som köpt min skiva. Alla som hört av sig och tackat. Slutligen ett stort tack till körerna som deltagit, och som förhöjt min musik med sina fina stämmor! Jag hoppas vi ses snart och får tillfälle att göra fler konserter. Jag skriver allt vad jag kan för att ni skall få nåt nytt att sjunga!

Kram och God fortsättning på det nya året!

Read Full Post »

Gusten

Gusten, som han heter nu, kom förra vintern.

När jag matade mina katter såg jag i skogen ett huvud med snömössa och antog det var en katt. Så fort han såg mig hukade han sig eller sprang. Med tiden kom huvudet närmare och närmare (naturligtvis med vidhängande kropp!), och när jag gick in och spejade bakom gardinen kom ägaren till varelsen fram, hukande och smygande. Samma sak inträffade när jag matade kråkorna och skatorna. Så fort jag gick in kom han fram men såg han mig bakom gardinen sprang han.

Det var tydligt en hankatt, och jag började prata med honom;

– Gubben, du behöver inte vara rädd för mig! Kom fram och ät! 

Det där upprepade sig varje dag, tills plötsligt en dag då han bestämde sig och kom fram. Han rullade sig och snodde runt mina ben. Åt maten och jag fick klappa honom.Det hela kom väldigt hastigt på i förhållande till hur sakta han närmat sig från skogen.

För att vara ärlig bet han mig i benet några gånger, som om det blev “för mycket “ för honom. HÅRT bet han dessutom. Jag påpekade att DET DÄR inte var så bra!

Man kunde se att han skämdes. Numera biter han mig lite löst. För bitas skall jag tydligen. Men med mjuk mun.

Jag hittade var han höll till. på en hylla i ett uthus var det nedlegade sommardynor till möbler fulla med katthår. I alla fall skydd mot regn snö och vind och bättre än skogen på vintern. Så småningom kom han även in i huset. Från början sprang han bara in I köket och vände, men nu är han nästan innekatt, så ja – jag har fått en katt till!

08111210811123

Gusten tycker om att se på TV. Han gillar boxning tror jag. Kanske bara är nyhetens behag? Han tycker att namnet Gusten är ok. Vad han egentligen heter har han inte sagt! För nånting hette han ju när han var liten och hade ett hem. Nu har han ett nytt!

Matar man till sig hemlösa katter måste man även vara beredd att ge dom ett hem. Det finns många som gör en ”god gärning” i att rädda en sommarkatt från att svälta ihjäl men istället kanske den fryser ihjäl. Även fast mina andra katter är 100% utekatter och inte ens i huset speciellt ofta eftersom dom har ett ”eget hus” med värme etc, ungefär som ladugårdskatter, så behöver dom tillsyn och ibland vård. Bara mat på trappen hjälper inte hela vägen.

Kattungar är verkligen söta. Men innan ni som funderar på att skaffa katt köper ungar så kolla på något av dom ”jourhem” som finns. Tänk även på att många katter gillar att ha en kattkompis!

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

En liten sommarbild

Read Full Post »

Older Posts »