Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2009

Populärare än Bach

Vem vann körslaget? Redan nu har STIM presenterat listan!

Idag fick jag det glädjande beskedet att Gabriellas Sång, enligt statistiken från STIM, hamnade på 4e plats bland svenska körers favoriter 2008. Enligt listan är jag alltså en populärare kompositör än Bach (fniss!).

Seriöst så är det naturligtvis väldigt roligt att få den uppskattningen eftersom det som körverk blir ett aktivt val med aktivt deltagande, snarare än bara passivt lyssnande . 

Tack alla körer!

Här är listan;

Under rönn och syrén
(musik: Herman Palm, text: Zacharias Topelius)
En vänlig grönskas rika dräkt 
(Musik: Waldemar Åhlen, text: Carl Wirsen)
Uti vår hage 
(trad. arr.: Hugo Alfvén)
Gabriellas sång 
(musik: Stefan Nilsson, text: Py Bäckman)
I denna ljuva sommartid 
(Trad. arr.: Anders Öhrwall, text: Paul Gerhardt, textbearbetning: Britt G Hallqvist)
Sveriges flagga 
(musik: Hugo Alfvén, text: Karl Ossiannilsson)
Kärlekens tid 
(musik: Benny Andersson, text: Ylva Eggehorn)
 Nu grönskar det 
(musik: Johann Sebastian Bach, text: Evelyn Lindström)
 Våren 
(Musik: Vivaldi, sv. text: Åke Cato)
 Våren kom en valborgsnatt 
(text och musik: Wilhelm Peterson-Berger)

 



Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

Annonser

Read Full Post »

Tack alla som skriver

Jag har funderat lite på vilka som använder vilken form av kommunikation, och varför dom väljer just som dom gör.

Här i bloggen skriver en del men absolut inte så många. Gästboken på min hemsida, där är det oftast hälsningar efter konserter. Myspace är det många som använder, men mest mail får jag nog på Facebook.

En dag som idag, efter att ha varit gäst hos Lotta i P4 Extra, hade hemsidan ungefär 800 besökare på en timme  (mot normala ca 100 om dagen) och på Facebook har jag fått otroligt mycket mail. Det är allt möjligt från glada tillrop eller små berättelser om någon text som betytt mycket för någon i ett visst skede i livet. Jag försöker svara på så mycket jag hinner men dessvärre räcker tiden inte alltid till. Jag läser dock allt.

Jag adderar alla som vill bli vän på min Facebook och har ännu inte skaffat en ”Py privat” som en del artister gjort. Kanske för att jag inte ser så stor använding för att ha Facebook som ”privat”. Privat kan jag skicka i vanlig mail, eller kanske MSN/Skype.

Ibland känns det som jag inte riktigt hinner med, men då beror det på att jag jobbar och är kreativ. Ibland får jag känslan av att en del inte gör annat än ”kommunicerar” och gör PR. Man kan undra för vad dom till slut gör PR om dom aldrig tar sig tid att kreera. Eller så har dom andra som sköter den biten och själva lägger dom all energi på att vara kända.

Hursomhelst vill jag även här passa på att tacka alla som skriver till mig! Varenda ett av mina fans är viktig för mig och alla som tycker om något jag gjort är naturligtvis glädjande!

Read Full Post »

Gäst hos Lotta Bromé

Nya året har börjat hårt med massor utav jobb! I dagarna har jag bland annat varit i studio och spelat in. På Tisdag – 20e Januari, är jag gäst hos Lotta Bromé i P4 Extra. Sändningen är 13:25-13:55.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Bilder jul och nyår

I julklapp fick jag ju bland annat en kamera och en ny Mac. Nu har jag börjat komma igång med dom båda och därför blir det nog lite mer bilder här i min blogg så småningom.

Det första man gör med en ny kamera är givetvis att fotografera;

0901165
Sig själv!

Julen firade jag tillsammans med min dotter och mina barnbarn, här är lite julbilder;

0901164
Äwe, Otto och Harry!

0901161
Julbord!

0901162
Julbord igen!

0901163
Julklappar!


Nyårsafton och konserten i Skara domkyrka;

0901166
Ganska roliga hotelrum – etage med sovloft

0901167
Precis innan konserten, kyrkan sett från ”merchandise-platsen”. Fullsatt!

0901168
Rune samlad precis innan konserten!

0901169
Kram och blommor efter konserten! (Den har jag inte tagit själv som ni kanske förstår)

 

Nu väntar ett spännnande 2009, och det kommer mer bilder här i bloggen!

Read Full Post »

Blogpladder!

Hej alla glada och snälla! Alla andra också! Hoppas det här nya året kommer att bli bra!

Vad vet man? Man får bara göra sitt bästa, och resten händer väl ändå. Det bästa är väl att önska alla ett bra liv, och att inte behöva påverkas av skitsnack, elakheter, avundsjuka från de som inte vet bättre. Läser en hel del på nätet, och blir nästan beklämd av hur mycket tid man ägnar åt att dissa andra. Varför inte ta den tiden till att skriva nåt bra, göra en låt, måla en tavla eller göra nåt annat som man kan bli glad åt. Har man levt ett tag, vill man inte slänga bort tiden på en massa skit. Jag har bestämt mig för att prioritera hårdare nu! Först familjen. Den är viktigast.

Jag gjorde en nyårskonsert i Skara domkyrka nu senast. Många vänner kom, tex Cath som fick jag också en fin present av! Micke och Nath fick jag åxå försenade julklappar av – vacker ring med gnistrande sten i eldfärg. Orangeröd. Liten fin kattbok. En spännande doftande skrubbcreme i fin glaskruka. Han jobbade hårt åxå – som vanligt.

Tack Äwe, Petter Otto och Harry för att ni kom.Det är så roligt när familjen kommer! Och vilken fin klänning Äwwe hade! Hon såg ut som en medeltidsdrottning! Och alla ni som kommer på konsert efter konsert. Jag börjar att känna igen er! Tur att jag skriver nya låtar hela tiden så ni får lite omväxling! Fortsätt att komma.

Sist var det som sagt krångel med ljudanläggningen! Efter en noggrann soundcheck började konserten med att mickarna inte fungerade! Man kan undra varför! Efter två låtar blev det emellertid ljud. Men det sprakade. Det blev I allafall bättre och bättre. Tur! Tur att Micke var med och gjorde ett snabbingripande (executive decision som han kallar det) när ljudteknikern kliade sig i huvudet. Kyrkan var full med folk, och jag vill alltid att det skall vara 100% upplevelse för de som kommer. De är de värda.

Det var en stor och vacker kyrka! Mina småpojkar tyckte det var spännande med kryptan som man kunde gå ner i. Där låg en gammal biskop på omkring 1000 årgammal begravd. Han var säkert en klok människa när han levde som många hade respekt för. Får man I allafall hoppas!

Så här står det i Skara kyrkas information på nätet om kryptan:

Kryptan Medeltidskryptan i Skara är unik. Efter att ha varit begravd i stenmassor sedan 1200-talet upptäcktes den 1949. Under renoveringen 1999 fann man dessutom stenrester som är äldre än 1100-talets kyrka. Med andra ord är det stenar från den första stenkyrkan på platsen som hittats. Kanske var detta biskop Adalvards kyrka.

I kryptan förvarades dyrbara reliker. Den användes också som gravrum för biskopar. Kryptan kom till på 1100-talet, men den förstördes redan på 1200-talet då domkyrkan fick ett nytt och större kor. Relikerna förvarades istället vid altaret och kryptan låg gömd i cirka 700 år.

Kryptan stod i förbindelse med kyrkan ovanpå via trappor. Mellan trapporna fanns en kammare med särskild ingång. I kammaren förvarades sannolikt relikerna.

I kryptan fann man även en grav från 1100-talet med ett skelett i. I samma grav fanns också ett nattvardskärl i silver: en kalk och en patén. Kalken kallas Sunekalken eftersom det står ”Sune gjorde mig” på latin på dess nedre del.

Kryptan har efter den senaste ombyggnaden av domkyrkan fått en ny inramning med det slagna kryssvalvet. De murar som funnits på platsen står som de hittades.

Så, där får man ett litet perspektiv på tiden! Tänk om man varit begravd (och oupptäckt) i omkring 1000 år, och får som bonus ytterligare en dag i livet efter 10 sekel i jorden! Vad tror du man gör då? Tittar och begrundar tillvaron kanske? Lär sig att gå in på nätet, och kastar sig in I skitsnack och fåniga debatter om omoderna kläder, eller vem som gör vad i salonger eller sovrum? Ja, det beror nog på vem som fick bonusen! Skulle man irra omkring och leta anförvanter? Kanske. Eller försöka hitta ärkefienden för att om möjligt förstöra ryktet för densamma? De gamla benknotorna!?

“Dessa uttorkade benknotor tillhörde en man som absolut inte kunde sjunga, men som med hög röst förargade församlingen vid högmässor och andakter med sitt oblyga oljud. Därtill klädde han sig fåfängt, med till nesa för honom själv, utomordentligt dålig smak och fason. Han förgiftade även omgivningen gruveligt, med sin av döden svavelosande dåliga andedräkt, då han hade för vana att bruka tobak, som han försåg sig med genom att för inköpandet tillskansa sig pengar ut kyrkokassan.

Inget vittne har härom kunnat uttala sig, men då personen kommer från fattiga (och lösaktiga) familjeförhållanden, torde saken helt utan tvivel vara på ovan beskrivna sätt. NN har dock en förunderlig dragningskraft på dumma kvinnor, som kanhända inte är så nogräknade. De komma som en fårskock till hans enfaldiga predikningar och tycks bli vederkvickta därav – även om hans långa haranger äro fattiga på tänkvärt innehåll. Förutom detta har han ett utseende som inte ens en huld moder skulle kalla för manligt eller trevligt”

Vid gåsfjädern anno 1000
Krumelurus illVille Konspiratus den store

 

Jag har köpt en ny kamera som jag börjat använda. Jag lär mig den just nu! Jag kommer att visa lite bilder jag tagit med den. Sen skall jag köpa en ny mick som jag kan ta med mig på spelningarna. Alltså konserterna i kyrkorna. De har ju alla ett färdigt högtalarsystem, som man inte kan göra något åt. Men mickar kan man göra något åt. Högtalarna sitter högt uppe i taket, och är som de är. Små och diskreta för att inte förstöra intrycket av det vackra rummet. Alternativet är att sjunga med tordönsröst så man täcker in hela kyrkan, som i vissa fall är enormt stor. Eller gå över till gregoriansk sång kanske. Det borde funka. Jag kan sjunga långsamma och höga toner, sammanfogade så att efterklangen bildar akord. Med få, men viktiga ord. Jag undrar.

Man kan i allafall inte sjunga i vackrare lokaler. Och jag har sett många. Eftersom jag spelat i hela Sverige under många år, i England, Norge, Danmark, Finland, ja stora delar av Europa, Afrika också – så vet jag vad jag talar om. Jag började turnéra när jag var ett barn – och är nu 60 år. Jag har sett en del!

Kyrkorna är bäst, vackrast. Ljudmässigt, alltid en överraskning. Kyrkobesökaren lyssnar också. Det glädjer mig. På diskon eller rockställen lyssnar man också. Men inte hela publiken. Där är det andra kriterier som gäller. Wö-ö-ö-öö! Har ni hört den!? Det har jag. “Visa pattarna! Visa pattarna!” Har ni hört den då? Eller spela“Who the fuck is Alice”! Spela Hönan Agda! Fick David Carlson(gitarrist f.d.Montana) höra under sina år som trubadur ( som snart blev trubamoll!) -på finlandsbåtar och pubar. Det var bara att leende bita ihop!

Jag minns själv ett tillfälle på 70-talet då jag hade ett hyfsat band som skulle spela i Finland. Där ville man avkräva mig att bara spela tango. OBS! Jag hade ett rockband! Publiken, lätt berusad (underdrift!) buade och råmade för att vi inte nämnda musiksort. Jag sa okay det här är en tango! Spelade Joni Mitchells “Carey”. Dansgolvet blev fullt! Efter mer än halva låten upptäckte församlingen att det INTE var en tango – och råmandet upptogs med förnyad och tilltagande styrka. Vi avvek. T.o.m restaurangägarna bad om ursäkt å sin publiks vägnar. De skämdes.

Kanske man blir förhärdad, eller likgiltig? Nej – hittar andra vägar! Hittar sin målgrupp som man brukar saga i den här branschen. Man ANAR att andra vill höra vad man har att saga. Dom finns. Man hittar tillslut alltid varandra. Oavsett vad tidningar skriver. Folk undrar…

“Har du lagt av?” Hörde jag förr. Nej jag har skrivit hits åt Körberg, Nordman, Helene Sjöhoml bla bla bla. “VA!!!! Har DU skrivit den!??? Det viste jag inte! Jag trodde den var HAN som gjort de”…osv. Man tröttnar på att fronta ibland. Jag har då velat ligga bakom musiken och texterna. Ta en paus från cirkusen. INGEN som inte varit med om den – vet hur det är. Det enda som drivit mig vidare är kärlek till musiken och ordet. Även sången! Jo, jag är en bra sångerska, även om en del skribenter har gjort gällande att jag varit kass. Jag har varit tillfälligt kass i rösten. Men det är en annan sak. Gör några spelningar, typ 100 på raken, i en förödande ljudvolym, så märker du själv att stämbanden tar stryk. Gör hundra pass på raken på ett gym. Tror du att det känns? Förmodligen. Efter några maratonlopp kanske det blir skador. Då finns det idrottsläkare. I rockbranschen kallas det sällan på läkare. I det här yrket är en massa människor beroende av att du ändå står där på scenen. Det gäller deras försörjning. Då står man där och försöker göra sitt bästa. i 40 graders feber ibland. När man nyss begravt sin mamma eller nån annan kär person. Och man är tvungen att stå ut med:”Visa pattarna!” och ö-öh-öh-öö! Varför? Det förväntas av dig. Och då har det ibland varit skönt med en paus, och istället lugnare att skriva till andra.

Jag har stått nyopererad på scenen ochså. Efter en operation blev jag förbjuden av min läkare att uppträda. Han ville inte ha mitt liv (eller död) på sitt samvete. Så han vägrade att skriva ut mig. Jag var såklart bedrövad! Fattar du varför jag sjunger i kyrkor nu? Många har frågat! Och JO! Visst kan jag tänka mig att stå framför ett band på en rockscen och sjunga också. Men inte i vilka sammanhang som helst. Jag vill ju helst få ut något själv också! Eller..?

Jag skriver just nu låtar till en tv-serie. Det är intressant och roligt. Spännande. Och så har jag inte gjort det förut. Det är alltid ett plus. Nya grejer:Toppen! Man får inte tråka ut sig. Jag gör nya låtar till mig själv också. Funderar lite på konceptet till min nästa platta. Micke har kommit med lite förslag och ganska kluriga sådana. Få se om jag överlever året bara. Jo, jag är – mig veterligt, frisk, nyfiken och inspirerad. Ännu! Bara en sån sak! Jag vill tacka alla som fyllt kyrkorna i år. Alla som köpt min skiva. Alla som hört av sig och tackat. Slutligen ett stort tack till körerna som deltagit, och som förhöjt min musik med sina fina stämmor! Jag hoppas vi ses snart och får tillfälle att göra fler konserter. Jag skriver allt vad jag kan för att ni skall få nåt nytt att sjunga!

Kram och God fortsättning på det nya året!

Read Full Post »