Det knäpper från elden och pyser
och röken är stickig och frän
Hon sitter där tyst och hon lyser
och kurar med uppdragna knän
Hon är som hon tillhörde skogen
Ett rå – fast i människohamn
som väntar till tiden blir mogen
i skaparens väldiga famn
Och ögonen glittrar och sprakar
och får en förunderlig glans
Hon tänker på alla krakar
som suckar därute nånstans…
Hon talar om Gud och den Andra
Som hittar oss nakna i skam
Hon tror att dom sörjer varandra
i smärta att aldrig nå fram
Hon säger att Gud skall förlåta
den allra svartaste själ
För oss är det kanske en gåta
att någon kan vilja så väl?
För henne får ingen bli över
Var finns väl förlåtelsen då?
Den gåva som männskan behöver
Den största en männska kan få
Och den som kan skänka det största
kan också se in i en själ
och se hur den minsta kan törsta
att nån kanske vill henne väl!
Så satt hon och formade orden
vid elden som sakta dog ut
om himlen och livet på jorden
som snart var på väg att ta slut
Jag hör hennes röst fast den tystnat
hur hon tar parti för de små
och önskar att jag hade lyssnat
på allt hon berättade då!
Men mörkret det började falla
Och uppe bland änglarna bor
en särling som älskade alla
en själ, som en gång var min mor
Kram Py.
och Du har också tagit parti för den lilla människa på ditt
sätt. Och du vill de aldra flesta väl , även du. och py det har du säkert ärvt efter din mamma.
Du har ärvt skulle jag vilja säga hennes klokhet, Sedan att finns tillfällen i livet man inte kanske lyssnar på sin älder släktingar det är bara så ( kanske det är omogen eller dumhet att inte gör.) hoppas du försztår mig rätt.
Det är tur att alla intr är lika.
kramar igen
Tack,
Vackert, jag blir tagen och eftertänsam.
/Charlotte
ps py du kan läsa mitt inlägg om du vill om tankar ditt väckt. ds
Py vilken vacker dikt börjar nästan gråta! Kram
Fantastiskt fin dikt av en fantastisk allkonstnär!
Roligt att ni tycker om den!
Kram Py
Vem är ”Den Andra?” i dikten?
Djävulen! =OF
Blev alldeles tårögd…
Vilken vacker dikt…
Just nu tar din dikt hårt!
Den är helt underbar.
Tänker mer o mer…
Min mamma, min bästa kompis, är 82 år, mitt allt.
Hon har varit lite krasslig, idag åkte hon in med ambulans till sjukhus.
Jag i Norrköping på väg till kundbesök, ågren…..,
hon långt borta.
Konstigt nog är hon min bästa kompis. vi pratar med varann varje dag.
Hennes hjärtat börjar bli trött.
Ja, du är en tröst…..
Kram
Charlotte
Jättefin dikt! Vackra ord.
En stor kram till charlotte! Hoppas din mamma är bättre nu
Tack Suss, uppskattar verkligen din omtanke.
Läget Status Quo.
Kram/Charlotte
Vackert! Andra ord är överflödiga!
/Maya
Kära Py! Dikten om Din älskade Mor andas villkorslös kärlek och empati… Förstår nu varför Dina texter har ett sådant extraordinärt djup och anslår tidigare ospelade strängar i djupet av min själ..! Jag söker med ljus och lykta efter en underbar skiva som Du gav ut i början av 80-talet, namn okänt, vet Du månne om den finns på CD eller hur man kan nå ovan mästerskiva? m.v.h. Din Välönskare: Helene.
Hej Py
Min man har dig på FB. Det var så jag hittade din blogg idag. Dina ord kunde ha gällt min mamma som fortfarande är i livet och som jag har i mitt hjärta på så många olika sätt. Som syster, som bästa vän och som mamma och mina barns mormor. Din dikt ger mig kraft och eftertanke att orka lyssna lite extra på henne, trots att jag är ointresserad av släktforskning och att jag ibland inte orkar svara på om jag pensionssparar ordentligt. Det är svårt att se människan när allt snurrar fort i vardagens hets men efter din varma ömsinta text kommer det att bli mycket lättare. En dikt jag önskar alla döttrar kunde få känna om sin mor. Tack!
Å vilken fin dikt, den både ”ger & tar”.Min mamma& bästa vän gick bort för 3 år sedan endat 62 år, det känns lika tungt än, fast på ett annat sätt……Tack Py
En sån underbar dikt!
Känns som om den var skriven direkt till min mamma som gick bort för sex år sedan… Saknar henne så fruktansvärt mycket. Och just det här med att förlåta pratade hon mycket om mot slutet av sitt liv.
Lyssnar ofta på din CD ”När mörkret faller”. Känner mig väldigt ”nära” mamma när jag hör din jättefina text ”Oh, mamma”….
Kram!
Rn fullständigt underbar hyllning i diktform till en mamma som jag tycker liknar min.
Hon bor också hos änglarna.
Men ändå hör jag hennes viskning ibland.
Tack ni som skrivit och delat med er! Jag tänker mycket ofta på min mamma. Hon var så fantastisk. Och min bästa vän. Som en syster också!
Kram på er! Py
Har läst denna underbara och mycket tänkvärda dikt igen nu. Den tål att berömmas igen och igen och igen!
Hoppas att riktigt många har läst den och funderat över livets innehåll!
Jag tycker du ska ge ut en diktbok!
Ta med den dikten jag fick om ensamhet också!
Lycka till!
Kram Anita
Kram Anita! Tack för pepp! =O) Py
Det var så lite så!
Förresten så kan du ju kombinera dina dikter med några av dina fina teckningar eller andra konstverk du åstadkommit på olika sätt!
Det vore verkligen kul tycker jag!
Kram!